I årskurserna 7–9 börjar världen se annorlunda ut. Då är det viktigt att uppleva hur kunskap ger en förmåga att bedöma saker. Eleven i årskurserna 7–9 tilltalas av människoöden. Vilken betydelse individens strävan och handlingar har på världens gång!
I årskurserna 7–9 i steinerskolan observerar vi fortfarande konkret världens fenomen. Elevens egen röst börjar så småningom höras i diskussioner om världens lagbundenheter: den egna världsbilden börjar bildas. I skolarbetet är ett viktigt mål att bli självständig och att ta ansvar för sitt lärande. Att hitta en balans mellan tänkande, känslor och handling kräver tid.
Renässansen med dess upptäcktsresor och nya idéer som vi nu studerar är som en metafor för puberteten. Man får ett nytt perspektiv på världen helt konkret. Bland annat inom kemi undersöker vi orsak och verkan genom observationer
”Vi studerade Pythagoras sats tillsammans med sjuorna. Jag erbjöd inga färdiga matematiska teorem, utan jag lät eleverna söka en lösning genom sitt eget tänkande. Till slut utropade en av eleverna ’Nu förstod jag!’ och delade sin aha-upplevelse med de andra. Sådana ögonblick glömmer man inte. Det är otroligt fint att få bevittna ögonblick av insikt och elevernas tillväxt.
Jag har redan två gånger fått följa mina elever från första klass till åttonde klass. Åtta år är en lång tid i ett barns liv. Jag lagade gummibandet på en förstaklassares byxor, men i tonåren är den unga redan mycket duktigare än jag på många saker! Varje morgon minns jag att om jag har 17 elever, så har jag också 17 olika läroplaner.
”
Vi kompletterar de grundläggande kunskaperna om världen: i historia når vi nutiden och i geografi behandlar vi ”resten” av världsdelarna. Med fötterna stadigt på jorden kan en ung med självkänsla nu möta den värld hen känner och behärskar.
“Det är viktigt att få eleverna att bli intresserade av undervisningen. Här har man hjälp av ett goetheanistiskt angreppssätt, där man gör konkreta observationer och experiment om olika saker och på så sätt väcker elevernas tänkande. I puberteten bär inte auktoritet i sig, utan det är viktigt att uppnå kontakt till eleven. Ämnesläraren måste verkligen kunna sin sak. De unga utmanar läraren och det är bra. Då bereds ett nytt tema och perspektiv just för de här eleverna.
Också i eurytmi måste eleverna vara intresserade av temana – de måste överraska eleverna och få dem att röra sig inombords. Temana är ofta existentiella frågor och dikter som väcker känslor av förundran, till exempel starka naturskildringar av väderfenomen som speglar människans själsliv. Också i poplåtar som är viktiga för eleverna finns intressanta och fina melodier som vi har använts oss av. I tiderna var filmen Titanics signaturlåt mycket viktig för många klasser! Varje klass och elev är individuella, men särskilt framträder gruppdynamiken på eurytmilektionerna.”
Den unga förbereder sig på att ta ett steg vidare i sitt liv. Världen är full av polaritet, men eleverna har redan goda verktyg för självständigt lärande, för att rikta in sig på sitt eget intresse och för att dra logiska slutsatser.
Med avgångsbetyg från årskurs 9 söker eleven vidare i den gemensamma ansökan.
“I puberteten betonas allt mer glädje i mötet med eleven och studeranden. Läraren är en fostrare och en expert, men ännu mer en vuxen som är närvarande för de unga på känslonivå. Steinerskolans lärare måste våga leva sig in i ämnet som lärs, för att det ska tilltala barnet också emotionellt. Att få eleven att fundera över saker i världen är en bra sak. I detta hjälper steinerskolans läroplan, som bygger på åldersbaserad undervisning och där man gång på gång märker i praktiken hur temana träffar målet: eleverna blir entusiastiska över sakerna som lärs ut.
I puberteten är det utöver glädje också viktigt att läraren och fostraren har en välvillig blick och attityd till den unga. Auktoriteten minskar inte av delad glädje.”