• HUOMASITKO?

Klass 1.-3.

DEN ENERGISKA ELEVEN

Kinder röda av iver, ögon stora av förundran, lugn koncentration, glädje över framgångar – det består skoldagarna av! I nybörjarundervisningen utvecklas den lilla eleven till en energisk elev, en viktig medlem av den egna klassgemenskapen.

I steinerskolans nybörjarundervisning rör vi oss mycket, gör med händerna i olika material, lär oss lyssna och berätta – vi tar i bruk fantasins förmåga också i lärandet. Glädjen i att göra tillsammans och i att de egna färdigheterna ökar inspirerar att lära sig. I den steinerpedagogiska nybörjarundervisningen ägnar vi mycket uppmärksamhet åt att det bildas en klassgemenskap och åt att de sociala färdigheterna utvecklas: att skapa en balans mellan den yttre verksamheten och den inre världen.

I ÅRSKURS 1

Nybörjaren i skolan stiger in i skolans värld, i skolans seder och i dess verksamhet. Steinerskolan har gott om tid för aktiviteter och utrymme för fantasi. Eleverna lär sig bokstäverna och siffrorna, att läsa och räkna samt många andra nya färdigheter. Att göra egna arbetshäften kräver koncentration. Två främmande språk ingår redan från början genom lekar, dikter och sånger. Genom alla övningar, aktiviteter och sysslor blir också den egna klassen en bekant och viktig gemenskap.

”I steinerpedagogik används i stor utsträckning sagor och legender genom vilka undervisningen ges till barnet. Med hjälp av dem kan man också väcka känsloupplevelser i barnet om det man lär sig. I höstas berättade jag för mina förstaklassare om den modiga riddaren Göran som gav sig av för att slåss mot en grym drake som hotade hela staden, trots att han var så rädd. Senare, när vi talade om mobbning och att man alltid borde ha modet att stå på de mobbades sida, så var det genast någon i klassen som räckte upp handen och sade: “Precis som riddaren Göran”. I dessa ögonblick kan man se hur historier och ideal omsätts i praktiken.”

JOHANNA LEPPÄNEN, KLASSLÄRARE
RUDOLF STEINERSKOLAN I HELSINGFORS

 

PS. SE EN INTERVJU MED JOHANNA HÄR (på finska)

I ÅRSKURS 2

I det här skedet är barnen redan klipska skolever! Lärandet sker fortfarande med hela kroppen. Undervisningen sker också genom fantasibilder som skapas av berättelser, inte på ett begreppsligt sätt. Kompisrelationerna blir allt viktigare i skolbarnets liv. Man lär sig också om relationer mellan människor genom djurberättelser. Eleverna lär sig tryckbokstäverna och också i andra färdigheter går man smidigt vidare till mer invecklade helheter.

”Undervisningen ska tända en känsloupplevelse hos barnet – glädje, iver. Även om barnen ofta inte uttrycker det verbalt, kan man se när lärandet rycker med sig klassen. Mitt mål är att göra undervisningsbilderna levande och verksamheten medryckande. Jag litar på det försynta: en enkel fantasibild är stark. Det lämnar också plats för barnets egen fantasi. Jag har märkt att när det inre barnet i mig blir ivrigt, så blir min klass också ivrig. Till exempel i formteckning har vi fått helt nya erfarenheter genom att använda krittavlor i olika färger. Hur ser samma former så olika ut i olika färgkontraster! Det är också fint att krittavlorna är ekologiska.”

EIJA KALLINEN, KLASSLÄRARE,
STEINERSKOLAN I JYVÄSKYLÄ

I ÅRSKURS 3

Nioåringar tittar noga på världen och bedömer den. Nu är det en lämplig tid att hjälpa barnet att skapa ett starkt förhållande till sin omgivning och det dagliga livet. De gamla yrkena och hantverkarfärdigheterna ger en hel del praktiskt att göra i tredje klassens vardag. Eleverna fortsätter att öva på sociala färdigheter och till exempel i ett gemensamt byggprojekt för hela klassen behöver man dessutom konkreta kunskaper när det gäller mätning, räkning och utförande.

“Det fina med steinerskolans åldersbaserade undervisning är att barnet alltid befinner sig i det bästa skedet i förhållande till det som lärs ut, till vad man gör. Ett sådant tillvägagångssätt respekterar barnets tillväxt och utveckling till att bli sig själv. Jag minns när hela klassen på fyran överväldigades av en frigjord känsla av att kunna. Vi kan det här! Genom undervisning med hjälp av fantasibilder levde hela klassen in sig och lekte fullt med i hembygdens historia. Samma klass på åttan kunde fördjupa sig i de stora frågorna i livet tillsammans. För alla åldrar är det en viktig upplevelse: jag kan och jag klarar mig! Det möjliggör ett aktivt aktörskap i denna värld. Den viktigaste uppgiften för läraren är egentligen att stöda detta aktiva aktörskap.”

JANNA HERTTUAINEN, KLASSLÄRARE,
SAMMATIN VAPAA KYLÄKOULU / STEINERSKOLAN I ESBO