Det lyckliga året

Tre lärare sitter i trädgården i augusti. De alla tre har framför sig det stora obekanta – en ny klass. De nya, små förstaklassisterna och de nya föräldrarna. Allt börjar från början igen och det är otroligt spännande.

Det hjälper inte att man är erfaren, inspirerad eller motiverad. Vi tre tröstar varandra med det att de små blivande eleverna säkert spänner sig lika mycket som vi inför skolstarten.

I luften svävar frågor. Kan jag? Minns jag? Är jag uppmärksam? Vad var det man skulle göra den första skoldagen? Strecket och bågen på tavlan? Tänk om någon av de små gråter förtvivlat?

Vi bestämmer oss för att grunda en WhatsApp-grupp. Via den kan vi snabbt dela frågor och tankar. Gruppens namn blir inget mindre än Superlärarna-Superopet!

Meddelandena flyger fram och tillbaka i cyberrymden efter den första skoldagen.

“Det var onödigt att spänna!”

“De är så gulliga!”

“Jepp, allt gick jätte bra!”

Första klassens lärare känner sig ofta som allt annat än superlärare. Vi kunde alltid göra allt mycket bättre. Vi sätter ribban högt, men ibland uppmuntrar vi varandra att sänka den lite.

“Jag är så trött att jag dör!”

“Jag kan inte undervisa! Efter handarbetstimmen ville jag bara äta choklad!”

“Nu skall du sluta att fundera! Veckoslutet först!”

Vi tre delar bilder, framgångar och hjärt-emojier. Vi skojar, uppmuntrar och tröstar varandra. Vi gläds åt varandras framgångar.

“Min klass på skidtur, världens gulligaste småttingar.”

“Skogsutfärden är det bästa. Här ser man hur viktigt det är att svetsas samman till en grupp.”

“Två elever knäckte koden till läsning idag. Jag fick tårar i ögonen.”

“I vilket talområde rör ni er nu i matte? Klarar ni redan tioparen?”

I gruppens meddelanden märker man klart och tydligt glädjen till arbetet som vi får göra. Det här året som har varit synnerligen exceptionellt har ändå gått oerhört bra med tanke på omständigheterna. Tänk att vi fick så härliga elever! Vi klarade oss! Duktiga vi!

I trädgården på våren är superlärarna lättade och glada. De små elevernas första år är nu slutfört. Året har varit lyckligt på många sätt både för elever och för lärare.

Men vänta- med vilken berättelse var det nu igen man skulle börja det andra skolåret? Borde vi fundera tillsammans på målen i matematik som står i läroplanen i samband med periodplaneringen? På handarbetstimmarna virkar vi ju handdockor, eller hur? Jag har en jättebra grej som aktiverar eleverna under modersmålsperioden!

“Hjälp, jag har glömt allt som man gör på tvåan.”

“Nu börjar jag spänna igen!”

“Hej, superlärarna! Sommarlovet först!”

Vi ses i trädgården i augusti igen! Vi skall göra det andra skolåret lika lyckligt som det första!

Tack klasserna 1A, 1B och 1C! Ni är underbart ljuvliga!

Sommarhälsningar av Ilona, Johanna och Helena

Rudolf Steinerskolan i Helsingfors